LINN DÖSSING

STORYTIME: VI ÄR ICSI-BARN

Det är många som tycker jag och min syster är lika, och det finns faktiskt en förklaring till det som jag tänkte att ni skulle få ta del av! Det är nämligen så att jag och min syster är ICSI-barn, en utvecklad metod av provrörsbarn! Skillnaden är att vid provrör görs det utanför kroppen, med fungerande spermier som kan simma själva. Man lägger ägget och spermien i samma ”box” och låter sedan spermien befrukta ägget. Vid ICSI injiceras spermien in i ägget med hjälp av en mikronål, vilket betyder att spermien inte själv simmar och befruktar. Om ni vill läsa mer om vad just ICSI är kan ni göra det HÄR.

Mamma och pappa började försöka få barn när dom var runt 20 år, många år gick och ingenting hände. Dom gick och kollade så mammas äggledare och allting fungerade som det skulle. Dom gick sedan till urologen med pappa och där kollade så allt stod rätt till vilket det inte gjorde. Mamma och pappa gjorde sig beredda på att adoptera barn eftersom dom försökt i så många år. Men innan detta hände blev dom remitterade till en specialist i Lund som hade hört talas om en ny metod, så kallat ICSI. Han berättade om fertilitetscentrum Carlanderska sjukhemmet i Göteborg, mamma och pappa anmälde sitt intresse här och var på första besöket 15/9-94, dom fick då se en film om hur det går till med mikroinjektion och sedan gjordes massa prover och ultraljud. Mamma skulle börja med att ta nässpray och sprutor i magen. Den 7/11-94 var första försöket, dom tog då ut ägg från mamma och spermier från pappa, gjorde en mikroinjektion och berättade sedan att det fanns 12 ägg, och av dom var 8 st befruktade och 2 st var jättefina. Dessa sattes tillbaka i mamma och 2 veckor senare skulle mamma ta ett gravtest. Det var svårt att se om det var positivt eller negativt men mamma tog ett blodprov och skickade upp till Göteborg, det var positivt!!! Någon dag senare blödde mamma mycket och fick väldiga magsmärtor, men det kan vara normalt vid en graviditet. Men efter några dagar med smärtor som inte släppt åkte dom in på ultraljud där man inte kunna se något, mamma hade fått missfall. Dom var sååå ledsna men blev tröstade med att mamma i alla fall hade varit gravid och hoppades på att nästa gång skulle det funka.

Mamma var tvungen att ha två menstruationer innan man kunde börja nästa behandling, vilket betyder att allt började om med nässpray och sprutor i magen. Den 10/4-95 var det dags för andra försöket som gick likadant till. Denna gången var där också 12 st ägg, 9 st av dom var befruktade och 6 st av dom var 100%. Detta betyder att man satte tillbaka 2 ägg i mamma och frös ner dom andra 4 om mamma och pappa ville ha fler barn. Man satte alltid in 2 ägg eftersom kroppen ofta stöter bort ett av dom. Första dagarna var mamma tvungen att vara väldigt försiktig men efter 4-5 dagar skulle ägget (äggen) ha fäst och då kunde man röra sig mer. Den 26/4-95 tar mamma ett gravtest som visar starkt positivt, dom var gravida! Mamma kräktes väldigt mycket och blir tillslut uttorkad, hon får då åka in på akuten där man gör ett ultraljud som visar ett litet embryo på 6 mm. Mamma blir då inlagd i en vecka för att få i sig vätska. 21/5 får mamma en rejäl blödning och ut kommer en stor blodklump, inte igen tänker dom… Mamma får göra ett vaginalt ultraljud och där ser man ett litet foster och pulsationer. Mamma och pappa blev överlyckliga, dom trodde att allt hopp var ute.

Resten av graviditeten fortsatte i samma spår. Mamma kräktes mycket och blev inlagd på sjukhuset många gånger. Först fick dom ett beräknat förlossningsdatum den 31/12-95 men det kom sedan att flyttas till 6/1-96. Den 11/8-95 var det dags för ultraljud igen, man såg hur fostret låg och drack fostervatten och sparkade. Det såg ut som den vinkade till mamma och pappa. Den sträckte ut alla fem fingrar precis som den ville visa att här är jag! 31/10 fick mamma och pappa åka in då dom misstänkte att mamma läckte fostervatten, mamma var redan då lite öppen och man kunde känna bebisens huvud. Dom tog prover och detta visade på att det inte läckte något fostervatten, dom bad mamma vila och ta det försiktigt. Några dagar senare kollade dom igen och mamma var då 2 cm öppen och livmoder tappen hade redan dragit sig tillbaka vilket den inte ska göra så tidigt. Dom trodde mamma skulle föda tidigt, allt var färdigutvecklat utom barnets lungor och därför blev mamma inlagd och fick cortison-sprutor för att barnet lungor skulle utvecklas fortare. Den 11/12 blev mamma inlagd igen för att hålla koll på barnet då mamma hade öppnat sig så pass tidigt som hon hade. Den 13/12 skulle mamma och pappa ner på förlossningen och ha möte om dom skulle vänta ut det eller sätta igång mamma. Detta behövdes aldrig göras eftersom mamma började få värkar. Klockan 17.21 den 14/12-95 föddes en liten flicka som fick namnet Sofie. Denna gången gick det hela vägen. Mamma har skrivit i sin bok "Vi var så otroligt lyckliga. Det går inte beskriva i ord de känslorna. Samtidigt som det hade varit jobbigt hade vi äntligen fått vårt älskade barn".

Mamma och pappa ville gärna ha ett barn till så i Juli/Augusti 1997 tog mamma ägglossningstest och sedan var det dags att sätta in 2 av dom äggen som var nedfrusna. Ännu en gång plussade dom på stickan sen hade mamma ungefär samma graviditet framför sig. Hon kräktes mycket och blev inlagd på sjukhus. Detta barnet var beräknat till 11/5-98 och även denna graviditeten var jobbig då man hela tiden oroade sig för missfall eller att något skulle gå fel. Det blev den 11/5 och ingenting hände, bebisen låg så skönt där inne och valde därför att stanna kvar lite extra. Den 15/5 åkte mamma och pappa in till förlossningen då mamma börjat få värkar och var öppen. Det tog inte många timmar innan bebisen ville ut och den 16/5-98 kl 01.05 föddes jag, en liten flicka igen.

Mammas första minne från mig är att jag kom ut och kollade med stora ögon över hela rummet, som jag tänkte "var har jag hamnat?". Ännu en graviditet hade lyckats och 9 år efter mamma och pappa hade börjat försöka hade dom äntligen fått två friska och älskade barn.

Så här är vi idag, Sofie och Linn! Eftersom jag och min syster är befruktade samtidigt så är vi så kallat tvillingar. Om vi skulle varit tillverkade på normalt vis skulle vi varit tvåäggstvillingar eftersom vi är från samma "kull" ägg. Så jag är tillverkad 1995, låg nedfrusen i 2 år och är sedan född 1998, ändå något att skryta med ;).

  • Postad i: LIVET

Gillar

Kommentarer

artibus
artibus,
Detta är så fantastiskt, vad häftigt man kan göra egentligen. Ni är lixom tvillingar men ändå inte, så intressant! Detta är verkligen hopp för alla som försöker skaffa barn, allt går så länge man är redo att kämpa och älska varandra för att bli föräldrar <3
nouw.com/artibus
linndossing
linndossing,
Ellerhur, det är så otroligt att det fungerar!!! Det har du så rätt i <3 Älskar dig!
nouw.com/linndossing
Lola
,
Spännande inlägg! Härligt att se vad viljan att inte ge upp kan resultera i. 💕
linndossing
linndossing,
Tusen tack Lola, visst är det fint! 💕
nouw.com/linndossing